Matt

 

Mattor för alla

Kontakta oss:

Telefon: 07156563

E-post: Is@hotmail.com

Historia

Konsten att knyta mattor utvecklades sannolikt på Centralasiens stäpper för flera tusen år sedan.

Nomadfolken behövde något som kunde skydda mot vinterns stränga kyla, något som var mer hanterbart än fårskinnsfällar.

Samtidigt skapade man prydnader till sina tält. Materialet till varp, inslag och lugg fick man från djur som de födde upp som får och getter.

Vävstolarna var väldigt enkla i form av två träbommar som gjordes fast i marken och mellan dessa spändes varpen.

Dessa liggande vävstolar, som nomaderna använder än idag, har fördelen att de enkelt kan vikas ihop och flyttas till nästa lägerplats.

Mönstren på de tidiga mattorna bestod av geometriska eller stiliserade motiv.

De handknutna mattorna är tillverkade av förgängligt material och de riktigt gamla fynden är få.

Den äldsta kända mattan hittades år 1947 vid utgrävningar i Sibirien.

Efter fyndplatsen benämns den Pazyrykmattan.

Mattans mått är 183x200 cm och har ca 360 000 knutar per kvadratmeter.

Utförandet är förnämligt, och mattan är tätare än de flesta mattor vi ser i handeln idag.

Mönstret är mycket intressant där mittfältet består av rosettmotiv, i bården ser man en procession med hjortar och i en annan ridande krigare.

Mattan är troligen knuten i Armenien eller Persien ca 400 år före Kristi födelse.

När den hittades hade den länge legat infrusen i ett isblock och är därför mycket välbevarad.

Mattan finns i dag i Hermitaget i S:t Petersburg.

 

mattkonsten utvecklades, På 1500-talet under härskarnas beskydd, i Persien och Indien såväl tekniskt som konstnärligt i s.k. hovknyterier.

Från denna tid härstammar den praktfulla, och världens mest berömda matta, Ardebilmattan, som finns på Victoria and Albert Museum i London. Den mäter 534x1.152 cm och är troligen knuten i staden Kashan i Persien av Maqsud.

Mattan är daterad  1539 e Kr och det tog tre år för fem knytare att knuta mattan som beställdes av Shah Tahmasp till Safirmoskén.

 

Från början fanns det två mattor men den ena offrades för reparation av den andra.

Den bäst bevarade finns numera på Victoria and Albert Museum i London.

Mattan såldes på 1800-talet för att bekosta reparationer av den stora moskén i Ardebil i norra Persien

 Mattan är knuten med persisk knut med lugg av ull, varp och inslag av silke med ca518.000 knutar per kvm.

Resterna av den sämre finns på Los Angeles County Museum i USA.

Den kanske förnämsta klenoden på Stockholms slott är den persiska jaktmattan från 1500-talets senare hälft.

Mattan har troligen förts till Sverige från furstehuset Holstein-Gottorp som en del i den blivande drottningen Hedvig Eleonoras brudutstyrsel inför hennes giftermål med Karl X Gustaf.

 

Stilar & ursprung

  En handknuten matta får i regel sitt namn efter den plats där den tillverkats eller efter den folkgrupp som tillverkat den.

De flesta traditionella motiv och färgsättningar har en lokal anknytning och man kan ofta se relativt exakt var en matta är knuten. På senare tid har man dock t ex i Indien och kina börjat kopiera framgångsrika persiska stilar.

Ett exempel på detta är indisk gabbeh.

De vanligaste och mest omtalade stilarna är bl. a Persiska, Afghanska, Pakistanska, Turkiska, Kinesiska.

Det är utan tvekan de persiska mattorna som haft störst betydelse för mattillverkningen genom åren.

Det finns dessutom många olika persiska stilar.

 Persien, det gamla fornpersiska namnet på Iran, som fram till år 1934 var landets officiella namn

stoltserar med världens överlägset främsta mattknytarkultur.

Knytnings- och färgningskonsten går i arv och här knyts mattor av alla typer och storlekar.

Den turkisktalande delen av befolkningen knyter oftast med Ghiordesknuten och den persisktalande delen använder Sennehknuten.

Mattorna som knyts i landet får ofta namnet efter området där de är tillverkade, såsom

Isfahan, Keshan, Nain, Kerman, Hamadan, Mashad, Kerman, Shiraz och Bidjar. Mattorna kan även namnges efter olika folkgrupper såsom Ghashghai.

Iran är ett av de största länderna i mellanöstern och sträcker sig som en bro mellan öst och väst.

Sidenvägen drog fram genom landet och dess karavaner medförde inte bara varor utan även tankar och idéer som spreds mellan folken.

 

Bildtext som beskriver bilden.

Historik

Sekundär rubrik